Del 1 : Fönster.

Fönster och gardiner är en viktig inredningsteknisk detalj, för att skapa ett visst intryck av ett rum. Fönster behövs för att få ljus till rummet. Rommarna vet man hade fönster av glas, men detta var lyx som var få förunnat. Glasfönster blev vanligt långt efter Medeltiden. Fönster kunde istället vara helt öppna hål i tak eller vägg som stängdes med luckor för natten eller vid dåligt respektive kallt väder. Ersättning för glas blev papper, väv eller pergament (skinn).

"Fönsterna i de nordiska byggnaderna äro vanligen, i synnerhet i de med eldstäder försedda husen, anbragta på de sluttande taken, varigenom man får fullare belysning från ovan. De bestå av glas eller tjärduk, för att utstänga regnet. Men i städerna, med deras trånga gränder, sitta fönstrena på sidan av husen och äro försedda med galler och luckor av järn". Så beskriver Olaus Magnus situationen vid 1500-talets början.

Som exempel på täckning av fönster hittar vi, hinna från mellangärdet på kreatur, som spändes upp på en träram för att kunna placeras för "vindögat". Ett vindöga har central betydelse i en gammal mordhistoria från 1492 i Västergötland. Hans Åkesson Tott satt i sin gård Bosgården, när han blev mördad av en bonde, som han instämt till tinget. Bonde lyckades med sitt dåd genom att klättra upp på taket till Bosgården, och skära hål på pergamentet i vindögat, och därifrån avfyra an pil mot Tott som satt vid sitt bord.

Fönster av pergament användes mycket i bl.a. Italien och tillverkades tex. av get eller fårskinn som skrapades väl innan de lades i en blandning av tjockt arabiskt gummivatten, äggvitor och honung. När det blivit mjukt spändes skinnet upp i en ram för att torka, och fernissades sedan.

Papper var också ett alternativ till glasfönster. Det var billigt och redan på 1400-talet fanns det särskilda skrån som vaxade och målade papper för att efterlikna glasfönster. Från tidigt 1500-tals England finns uppgifter bevarade om att även väv användes som fönster. Hur man preparerade linne finns beskrivet från 1777. Linnetyg spändes vått på träram och beströks sedan med en blandning av venetianskt terpentin, vitt vax och fårtalg. All beskrivna fönster var sköra, och det finns flera beskrivningar om hur folk perforerade dessa fönster av misstag.

Fönstren under medeltiden var små, och Gripsholms slott hade ännu på 1530-talet små fönster. Hur vanligt det var med fönster av glas finns inte beskrivet i denna bok. Däremot finns uppgifter om att Vadstenamunken Benedikt som avled 1404, kunde konsten att göra glas. Klostret behövde inte köpa det dyrbara glaset utifrån, utan kunde göra detta själv. I Stockholm fanns år 1421 en glasmästare, och hundra år senare var minst fyra glasmästare igång samtidigt.

Huvudkälla:

Gardiner av Gunnel Hazelius-Berg, 1962.