av Helena Granqvist/ Hilina Rattah
Publicerad i Ulman nr 58 (1999)
De vita tabletterna har ersatt många gamla fina örtmedicinska recept. Om man anammmar medeltidens tro att "lika botar lika", dvs att växtens utseende talar om vilka sjukdomar eller kroppsdelar den är ämnad för, så kan man bli betänksam. Vad gör en vit tablett mig? 1
Läkemedel på medeltiden kunde bestå av örter, kryddor, rotfrukter, kvinnomjölk, pulvriserade ädelstenar eller metaller som löstes i rosenvatten eller honung. 3
Från 1100-talet då det första klostret grundades i Sverige togs många nya medicinalväxter hit av munkar och nunnor, som odlade dem i klosterträdgården. Några exempel är dill, fänkål, senap, basilika, koriander, körvel, salvia, anis, pepparrot, åbrodd och kyndel. 3
Idén att odla örtagårdar var något nytt för svenskarna vars trädgårdar brukade kallas för kålgårdar och främst innehöll matgrönsaker. Till medicin och kryddning tog man vilda örter. 2
Matgrönsaker vi vet att man odlade i Sverige är kål, lök och vitlök (fr o m vikingatiden), rovor (sedan järnåldern), åkerärtor, bönor och äpplen (sedan stenåldern). Via klostren infördes plommon, päron, körsbär och jordgubbar samt morot, palsternacka, rädisor, gurka och spenat på senmedeltiden. Blomkål nämns på 1500-talet, men rödbetan var okänd här. 3
En viktig nyttoväxt var kvanne, en inhemsk växt, som senare exporterades till hela Europa. Kvanne har använts in i modern tid i Västerbotten av såväl svenskar som samer. Den odlades i s.k. kvannehagar och nämns i de äldsta lagarna och i de fornnordiska sagorna. Kvannestjälkar åts råa eller i gompa.
Gompa är en syrad maträtt som tillreds av kvanne - fjällsyra eller kvanne-fjälltolta-ängssyra enligt gamla västerbottniska recept. Jäsningen får man genom att slå ko- eller renmjölk över vegetabilierna och sedan låter man det hela stå kallt. 6
Kvanneroten ansågs vara verksam mot pest, förutom att den hade kramplösande och magstärkande egenskaper. Stjälken kanderades och åts som godis av barnen i Frankrike, liksom den torkad och röksvärtad var ett vintergodis för samebarnen. 6
En egen örtagård i Västerbotten borde givetvis innehålla kvanne. Krusmyntagården på Gotland ger förslag på lämpliga örter till en örtagård på våra breddgrader (kustlandet: zon 5): kummin, dill, spansk körvel, lukt-salvia, gräslök, persilja, dragon och krusmynta. 5
Av dessa örter och några till kan du ordna din egen medeltida första hjälpen, medicinlåda att använda t ex under Visby medeltidsvecka. Nedan radar jag upp några vanliga åkommor och deras omedelbara bot, hämtad ur en läkarbok från tidigt 1500-tal.
Om inget annat skulle hjälpa, eller om ni feldoserar, kan jag bara rekommendera er att anropa St Gertrud med råttan. Gertrud var en abbedissa i Nivelles under 600-talet och Gertrudkulten kom till Sverige under 1300-talet. St Gertrud avbildas under senmedeltiden med råttor kring sig och anropas som hjälpare i dödsstunden. 3
Besvär | Läkeväxt |
---|---|
Berusning | Ljung (hämmande) |
Besvärande köttslig lusta | Ljung |
Blemmor | Groblad |
Brännsår | Lin |
Bröstvärk | Dill, hasselnöt |
Bukvärk | Anis |
Böld | Timjan, vitlök |
Dålig andedräkt | Groblad, ljung |
Dålig matlust/matsmältning | Kanel, kummin, kvannerot, ängssyra |
Förgiftning | Kummin, vitlök |
Galen hunds bett | Mynta, vitlök |
Galenskap | Senap |
Heshet | Vitlök |
Hosta | Kanel, hasselnöt, vitlök |
Huvudvärk | Basilika, körvel, senap, vitlök |
Håravfall | Hasselnöt |
Illamående | Dill |
Inre skador | Vitlök |
Klåda | Nässla |
Kvinnosjukdom | Körvel |
Lös mage | Groblad |
Malangrepp | Ljung |
Näsblod | Pors |
Ormstyng | Kummin, vitlök |
Rapningar | Dill |
Skabb | Nässla |
Skackerhänthet | Salvia |
Snuva | Mynta, rödlök, vitlök |
Solsting | Ros |
Spolorm | Kummin, körvel |
Svullet tandkött | Groblad |
Sår, blödande | Ask, nässla |
Sår, rötande och vätskande | Dill, groblad |
Sömnproblem | Mynta |
Tandvärk | Rödlök |
Väderspänning | Kummin |
Värk | Vitlök |
Ögonproblem | Kanel |
Öronvärk | Pors, senap |
Anis (Pimpinella anisum)
Den som haver värk eller svullnad i
buken, han skall gärna äta anis, det
hjälper.
Ask (Fraxinus excelsior)
Tag färsk bark av askträ, bind honom
på nytt sår, han helar och drager
samman.
Basilika (Ocimum basilikum)
Tag basilika med hennes rötter och
sjud i vin och drick fastande, det är
gott för huvudvärk.
Dill (Anethum gravedens)
För bröstvärk, du må taga dillfrö
och sjuda det i öl eller vin och
dricka.
För vämjelse i magen. Lukta på torrt
dillfrö, och ät därav litet, det hjälper
säger Diascorides.
Tag grön dill och stöt henne och sjud
lagen i rent vatten och drick därav 3
eller 4 små bägare. Kan man inte få
grön dill, tag torr dill eller hennes frö
och sjud i vatten och drick, det hjälper
för vämjelse och rapning.
För gamla sår. Tag dillfrö och stöt
smått och strö i såret. Du må ock
bränna dillen och strö askan på såret.
Hon torkar och helar.
Groblad (Plantago major)
Plantago, vägbreda som också heter
groddablad, hon torkar sår som haver
vätska och rensar röta som i såren är,
om hon blandas med honung och
läggs vid såret.
Plantago vägebreda, sjuder man henne
som kål med salt och ätika och gryn,
då duger det för lös buk.
Stampar man henne och lägger vid
blödande sår, då dämpas det.
Om tandköttet är svullet eller luktar
illa, tag de breda grobladen och håll
dom upp till såret, de kyla och borttaga
det onda.
För röda blemmor i ansiktet. Tag roten
av vägbreda, stöt henne med ättika
och litet salt och stryk det varmt
uppå.
Hasselnöt (Corylus avellana)
Tag kärnorna av valnötter eller hasselnötter
och rensa dem rena och stöt
dem tillsammans med björnister och
smörj där som håret är avfallet eller
utryckt, det hjälper säger Dioscorus
och Isaac.
Tag hasselnötter och stek dom och
stöt dom små, med honung, det lossar
gammal hosta och bröstvärk, om man
äter dom afton och morgon.
Kanel (Cinnamomum cassia)
Kanelbark är av två sorter. Den tunna
är bättre, hon torkar magen och gör
godan smak. Och torkar onda vätskor
och smälter mat i magen och löser
magens sjukdom och är urindrivande,
han gör gott för hosta och sjuk njure
och för vattensot. Låter man honom i
ögonen smörjas, då minskar han
mycket vatten i ögonen.
Kummin (Carum carvi)
Kummin fördriver ont väder i magen
och verkar urindrivande och fördriver
spolormar i mannen. Det hjälper väl att
smälta mat i magen och han duger väl
för gift och ormstick.
Körvel (Myrrhis odorata)
Varder körvel stampader med olja, då
duger den för sjukdom, drickes han
med vin och honung tillsättes, då duger
han för spolorm. Han verkar urindrivande
om han varder mad vin drucken.
Han rensar kvinnosjukdom. Han
duger för huvudvärk.
Lin (Linum usitatissimum)
För de som bränt och skållat er, tag
linfrö och sjud dem väl i vatten och
doppa en klut däruti och lägg honom
uppå såret det hjälper visst.
Ljung (Calluna vulgaris)
Dricker man ljung med vin arla om
morgonen eller med ättika, då kan han
ej varda drucken den dagen.
Lägger man ljung i kläderna äter ej malen
dom.
Sjuder man ljung i vin eller ättika och
dricker om morgonen då fördrives all
köttslig lusta och ond lukt av mans
mun.
Mynta (Mentha piperita, m. spicata v. crispata)
Om man icke kan sova för sjukdom
eller sorg..... sjud mynta och stryk om
huvudet, det hjälper.
För snuva. Tag mynta och stöt smått
och bind fram i huvudet, om du förnimmer
att det är av köld.
Om andedräkten luktar illa. Sjud
mynta i vin och drick, det gör en god
anda. Krusamyntavatten gör det. Eller
gnid tänderna med torra bladen.
För en galen hunds bett. Stöt mynta
med honung och ättika och bunden
uppå bettet, det hela och läka.
Nässla (Urtica dioeca, U. urens)
Vid sår som blöder, tag nässla och
stampa väl och lägg på sår, då stillas
blod.
För skabb och kåda. Tag och stöt
etternässlor med litet salt och gnid klådan
där med. Det helar klådan och
dräper masken.
Pors (Myrica gale)
Orm i hår. Tag pors och malört och
blanda med ättika och två därmed huvudet.
Myrtus pors, stampad med honung,
han är god i öron som värka. Grön
pors stampad med ättika dämpar blod
i näsan, om han lägges på henne.
Ros (Rosa centifolia)
För huvudvärk av solhetta eller annan
hetta: tag färsk rosenolja som är blandad
med färsk olivolja och smörj huvudet
därmed.
Rödlök (Allium cepa)
För snuva: stöt rödlök och drag oset
upp i näsan, det rensar huvudet.
Tvår man sina tänder om morgonen
med rödlökens saft, då får man ej
tandvärk den dagen.
Salvia (Salvia officinalis)
För darrande händer, två dom i kallt
vatten, där salvia haver legat uti och låt
dom sedan torka av sig själv, det hjälper.
Senap (Sinapis alba, Brassica nigra)
Senap duger för huvud och för den
som galen varder och för mycken huvudvärk.
Är orm i mans öra, stampa kalvmärg
med vin och senap och lägg i örat.
Timjan (Thymus vulgaris)
För böld som växer i arslet. Lagen av
timjan struken uppå eller torkad timjan
strödd uppå, läker väl.
Vitlök (Allium sativum)
Allium, kloftlök eller vitlök, smörjer
man sig med eller äter honom, hjälper
det för ormbett och skorpionstick.
Och alla skadliga ormar fly hans lukt.
Sjuder man honom i olja, då är oljan
god för allt gift och fula bett och för
det som krossat är inuti mannen. Och
för böld och värk.
För huvudvärk duger vitlök stött med
pepparkorn. Smörjes där som värken
är.
För snuva. Tag vitlök och stöt honom
med skalade bönor och bind om huvudet
med ett kläde.
För heshet, sjud vitlök i vatten och
blanda till socker eller honung och
drick det afton och morgon, det hjälper
för heshet.
För hosta, sjud vitlök i vin eller gammalt
öl och drick det för gammal hosta.
För en galen hunds bett. Tag vitlök,
kamomillblommor, vägbredablad och
sjud dem i vatten. Gör plåster uppå
såret, det läker dom.
Ängssyra (Rumex acetosa)
Att få matlusta: Tag syra som växer på
ängen och sjud som kål och ät henne
rå, med litet ättika och bröd, det gör
godan matlusta. 4
Referenser:
1. | The medieval herbgarden. | Kompendim. Stockholms medeltidsmuseum. |
2. | Kryddgård och kålgård. | Irene Jansson och Elisabet Claesson. Kompendium. Disagården, Upplands friluftsmuseum. 1989. |
3. | Medeltidens ABC. | Statens historiska museum. 1985. ISBN 91-7192-651-8. |
4. | Medeltida örtmedicin. | Recept ur en svensk handskrift från början av 1500-talet. red Ritva Herjulfsdotter. 1993. ISBN 91-9717-753-9. |
5. | Örtagård-Krusmyntagården | (vid stranden en mil norr om Visby). Häfte. |
6. | Skrivet och berättat om vilda växters användning. | red Katarina Ågren. Västerbotten 3/76, utgiven av Västerbottens läns hembygdsförening. ISSN 0346-4938. |