Trädgårdens mat och medicin

av Helena Granqvist/ Hilina Rattah

Publicerad i Ulman nr 58 (1999)

 

De vita tabletterna har ersatt många gamla fina örtmedicinska recept. Om man anammmar medeltidens tro att "lika botar lika", dvs att växtens utseende talar om vilka sjukdomar eller kroppsdelar den är ämnad för, så kan man bli betänksam. Vad gör en vit tablett mig? 1

Läkemedel på medeltiden kunde bestå av örter, kryddor, rotfrukter, kvinnomjölk, pulvriserade ädelstenar eller metaller som löstes i rosenvatten eller honung. 3

Från 1100-talet då det första klostret grundades i Sverige togs många nya medicinalväxter hit av munkar och nunnor, som odlade dem i klosterträdgården. Några exempel är dill, fänkål, senap, basilika, koriander, körvel, salvia, anis, pepparrot, åbrodd och kyndel. 3

Idén att odla örtagårdar var något nytt för svenskarna vars trädgårdar brukade kallas för kålgårdar och främst innehöll matgrönsaker. Till medicin och kryddning tog man vilda örter.  2

Matgrönsaker vi vet att man odlade i Sverige är kål, lök och vitlök (fr o m vikingatiden), rovor (sedan järnåldern), åkerärtor, bönor och äpplen (sedan stenåldern). Via klostren infördes plommon, päron, körsbär och jordgubbar samt morot, palsternacka, rädisor, gurka och spenat på senmedeltiden. Blomkål nämns på 1500-talet, men rödbetan var okänd här. 3

En viktig nyttoväxt var kvanne, en inhemsk växt, som senare exporterades till hela Europa. Kvanne har använts in i modern tid i Västerbotten av såväl svenskar som samer. Den odlades i s.k. kvannehagar och nämns i de äldsta lagarna och i de fornnordiska sagorna. Kvannestjälkar åts råa eller i gompa.

Gompa är en syrad maträtt som tillreds av kvanne - fjällsyra eller kvanne-fjälltolta-ängssyra enligt gamla västerbottniska recept. Jäsningen får man genom att slå ko- eller renmjölk över vegetabilierna och sedan låter man det hela stå kallt.  6

Kvanneroten ansågs vara verksam mot pest, förutom att den hade kramplösande och magstärkande egenskaper. Stjälken kanderades och åts som godis av barnen i Frankrike, liksom den torkad och röksvärtad var ett vintergodis för samebarnen.  6

En egen örtagård i Västerbotten borde givetvis innehålla kvanne. Krusmyntagården på Gotland ger förslag på lämpliga örter till en örtagård på våra breddgrader (kustlandet: zon 5): kummin, dill, spansk körvel, lukt-salvia, gräslök, persilja, dragon och krusmynta. 5

Av dessa örter och några till kan du ordna din egen medeltida första hjälpen, medicinlåda att använda t ex under Visby medeltidsvecka. Nedan radar jag upp några vanliga åkommor och deras omedelbara bot, hämtad ur en läkarbok från tidigt 1500-tal.

Om inget annat skulle hjälpa, eller om ni feldoserar, kan jag bara rekommendera er att anropa St Gertrud med råttan. Gertrud var en abbedissa i Nivelles under 600-talet och Gertrudkulten kom till Sverige under 1300-talet. St Gertrud avbildas under senmedeltiden med råttor kring sig och anropas som hjälpare i dödsstunden. 3


Första hjälpen under medeltidsveckan 4

BesvärLäkeväxt
BerusningLjung (hämmande)
Besvärande köttslig lustaLjung
BlemmorGroblad
BrännsårLin
BröstvärkDill, hasselnöt
BukvärkAnis
BöldTimjan, vitlök
Dålig andedräktGroblad, ljung
Dålig matlust/matsmältning Kanel, kummin, kvannerot, ängssyra 
FörgiftningKummin, vitlök
Galen hunds bettMynta, vitlök
GalenskapSenap
HeshetVitlök
HostaKanel, hasselnöt, vitlök
HuvudvärkBasilika, körvel, senap, vitlök
HåravfallHasselnöt
IllamåendeDill
Inre skadorVitlök
KlådaNässla
KvinnosjukdomKörvel
Lös mageGroblad
MalangreppLjung
NäsblodPors
OrmstyngKummin, vitlök
RapningarDill
SkabbNässla
SkackerhänthetSalvia
SnuvaMynta, rödlök, vitlök
SolstingRos
SpolormKummin, körvel
Svullet tandköttGroblad
Sår, blödandeAsk, nässla
Sår, rötande och vätskandeDill, groblad
SömnproblemMynta
TandvärkRödlök
VäderspänningKummin
VärkVitlök
ÖgonproblemKanel
ÖronvärkPors, senap

Anis (Pimpinella anisum)
Den som haver värk eller svullnad i buken, han skall gärna äta anis, det hjälper.

Ask (Fraxinus excelsior)
Tag färsk bark av askträ, bind honom på nytt sår, han helar och drager samman.

Basilika (Ocimum basilikum)
Tag basilika med hennes rötter och sjud i vin och drick fastande, det är gott för huvudvärk.

Dill (Anethum gravedens)
För bröstvärk, du må taga dillfrö och sjuda det i öl eller vin och dricka.

För vämjelse i magen. Lukta på torrt dillfrö, och ät därav litet, det hjälper säger Diascorides.
Tag grön dill och stöt henne och sjud lagen i rent vatten och drick därav 3 eller 4 små bägare. Kan man inte få grön dill, tag torr dill eller hennes frö och sjud i vatten och drick, det hjälper för vämjelse och rapning.
För gamla sår. Tag dillfrö och stöt smått och strö i såret. Du må ock bränna dillen och strö askan på såret. Hon torkar och helar.

Groblad (Plantago major)
Plantago, vägbreda som också heter groddablad, hon torkar sår som haver vätska och rensar röta som i såren är, om hon blandas med honung och läggs vid såret.
Plantago vägebreda, sjuder man henne som kål med salt och ätika och gryn, då duger det för lös buk. Stampar man henne och lägger vid blödande sår, då dämpas det.
Om tandköttet är svullet eller luktar illa, tag de breda grobladen och håll dom upp till såret, de kyla och borttaga det onda.
För röda blemmor i ansiktet. Tag roten av vägbreda, stöt henne med ättika och litet salt och stryk det varmt uppå.

Hasselnöt (Corylus avellana)
Tag kärnorna av valnötter eller hasselnötter och rensa dem rena och stöt dem tillsammans med björnister och smörj där som håret är avfallet eller utryckt, det hjälper säger Dioscorus och Isaac.
Tag hasselnötter och stek dom och stöt dom små, med honung, det lossar gammal hosta och bröstvärk, om man äter dom afton och morgon.

Kanel (Cinnamomum cassia)
Kanelbark är av två sorter. Den tunna är bättre, hon torkar magen och gör godan smak. Och torkar onda vätskor och smälter mat i magen och löser magens sjukdom och är urindrivande, han gör gott för hosta och sjuk njure och för vattensot. Låter man honom i ögonen smörjas, då minskar han mycket vatten i ögonen.

Kummin (Carum carvi)
Kummin fördriver ont väder i magen och verkar urindrivande och fördriver spolormar i mannen. Det hjälper väl att smälta mat i magen och han duger väl för gift och ormstick.

Körvel (Myrrhis odorata)
Varder körvel stampader med olja, då duger den för sjukdom, drickes han med vin och honung tillsättes, då duger han för spolorm. Han verkar urindrivande om han varder mad vin drucken. Han rensar kvinnosjukdom. Han duger för huvudvärk.

Lin (Linum usitatissimum)
För de som bränt och skållat er, tag linfrö och sjud dem väl i vatten och doppa en klut däruti och lägg honom uppå såret det hjälper visst.

Ljung (Calluna vulgaris)
Dricker man ljung med vin arla om morgonen eller med ättika, då kan han ej varda drucken den dagen. Lägger man ljung i kläderna äter ej malen dom.
Sjuder man ljung i vin eller ättika och dricker om morgonen då fördrives all köttslig lusta och ond lukt av mans mun.

Mynta (Mentha piperita, m. spicata v. crispata)
Om man icke kan sova för sjukdom eller sorg..... sjud mynta och stryk om huvudet, det hjälper.
För snuva. Tag mynta och stöt smått och bind fram i huvudet, om du förnimmer att det är av köld.
Om andedräkten luktar illa. Sjud mynta i vin och drick, det gör en god anda. Krusamyntavatten gör det. Eller gnid tänderna med torra bladen.
För en galen hunds bett. Stöt mynta med honung och ättika och bunden uppå bettet, det hela och läka.

Nässla (Urtica dioeca, U. urens)
Vid sår som blöder, tag nässla och stampa väl och lägg på sår, då stillas blod.
För skabb och kåda. Tag och stöt etternässlor med litet salt och gnid klådan där med. Det helar klådan och dräper masken.

Pors (Myrica gale)
Orm i hår. Tag pors och malört och blanda med ättika och två därmed huvudet.
Myrtus pors, stampad med honung, han är god i öron som värka. Grön pors stampad med ättika dämpar blod i näsan, om han lägges på henne.

Ros (Rosa centifolia)
För huvudvärk av solhetta eller annan hetta: tag färsk rosenolja som är blandad med färsk olivolja och smörj huvudet därmed.

Rödlök (Allium cepa)
För snuva: stöt rödlök och drag oset upp i näsan, det rensar huvudet. Tvår man sina tänder om morgonen med rödlökens saft, då får man ej tandvärk den dagen.

Salvia (Salvia officinalis)
För darrande händer, två dom i kallt vatten, där salvia haver legat uti och låt dom sedan torka av sig själv, det hjälper.

Senap (Sinapis alba, Brassica nigra)
Senap duger för huvud och för den som galen varder och för mycken huvudvärk. Är orm i mans öra, stampa kalvmärg med vin och senap och lägg i örat.

Timjan (Thymus vulgaris)
För böld som växer i arslet. Lagen av timjan struken uppå eller torkad timjan strödd uppå, läker väl.

Vitlök (Allium sativum)
Allium, kloftlök eller vitlök, smörjer man sig med eller äter honom, hjälper det för ormbett och skorpionstick.
Och alla skadliga ormar fly hans lukt. Sjuder man honom i olja, då är oljan god för allt gift och fula bett och för det som krossat är inuti mannen. Och för böld och värk.
För huvudvärk duger vitlök stött med pepparkorn. Smörjes där som värken är.
För snuva. Tag vitlök och stöt honom med skalade bönor och bind om huvudet med ett kläde.
För heshet, sjud vitlök i vatten och blanda till socker eller honung och drick det afton och morgon, det hjälper för heshet.
För hosta, sjud vitlök i vin eller gammalt öl och drick det för gammal hosta.
För en galen hunds bett. Tag vitlök, kamomillblommor, vägbredablad och sjud dem i vatten. Gör plåster uppå såret, det läker dom.

Ängssyra (Rumex acetosa)
Att få matlusta: Tag syra som växer på ängen och sjud som kål och ät henne rå, med litet ättika och bröd, det gör godan matlusta. 4


Referenser:

1.The medieval herbgarden.Kompendim. Stockholms medeltidsmuseum.
2.Kryddgård och kålgård.Irene Jansson och Elisabet Claesson. Kompendium. Disagården, Upplands friluftsmuseum. 1989.
3.Medeltidens ABC.Statens historiska museum. 1985. ISBN 91-7192-651-8.
4.Medeltida örtmedicin.Recept ur en svensk handskrift från början av 1500-talet. red Ritva Herjulfsdotter. 1993. ISBN 91-9717-753-9.
5.Örtagård-Krusmyntagården(vid stranden en mil norr om Visby). Häfte.
6.Skrivet och berättat om vilda växters användning. red Katarina Ågren. Västerbotten 3/76, utgiven av Västerbottens läns hembygdsförening. ISSN 0346-4938.


Ansvarig för införande på webben: Bock