Bild 1. Skiss Handkanon. Till vänster myning.
av Patrik Frost
Publicerad i Ulman nr 70 (2001)
Vi har alla ett förhållningsätt till vapen. Vissa hatar dessa, andra hyser vördnad eller beundran. Oavsett vilket, så har vapen spelat en stor roll i människans historia.
Krig och därmed följande elände är kända problem i historien. Vapen har används för att få ett övertag mot sin fiende, men har också används för att skaffa mat till familjen, eller skydda sig mot rovdjur. Redan från bronsåldern har man belägg för att man dekorerade sina vapen så att de blev konstverk. Man kan beundra det fantastiska hantverk som har tillkommit genom århundradena. Dessa vapen har inte varit tänkta att användas i krig, utan kanske för jakt, sportskytte, självförsvar, dueller eller som rena konstföremål.
I denna artikel tänkte jag beskriva skjutvapen, från perioden som vi återskapar inom SCA. Inriktningen kommer att vara handeldvapen.
En förutsättning för att uppfinna något som vi kallar skjutvapen är beroende av upptäckten av krutet. Man anser att det första krutet tillverkades i Kina på 1000-talet efter Kristus. Detta krut som vi i dag refererar till som svartkrut är en blandning mellan 15% träkol, 75% salpeter och 10% svavel. De första vapnen uppfanns ca 1130 i just Kina.
Denna brännbara substans fördes till Europa av antingen Mongoler eller Araber. Krut finns nämnt i böcker från mitten på 1200-talet i Europa, men dock inte i något sammanhang som tyder på att det användes till vapen förrän i början på 1300-talet.
Belägg för de första krutvapnen i Europa kan man hitta i manuskript från 1326. Vasformade kanoner som skjuter pilar är ritade i marginalen. Samma år finns skriftliga belägg för att staden Florens gjorde en beställning på kanoner.
De första handeldvapnen var mer att likna vi handhållna kanoner. Ett rör med ett hål, vinkelrätt mot röret, användes för att antända krutet i röret. Ingen mekanism fanns för att avfyra vapnet, utan skytten fick själv sätta en glödande lunta eller glödgat järn till hålet. Detta sätt att avfyra vapnet gjorde det omöjligt att avfyra med någon precision. Illuminationer visar hur skyttar avfyrar sina vapen från höfthöjd mot befästningar.
Bild 1. Skiss Handkanon. Till vänster myning.
Begreppet pistol kommer från Böhmen, och betyder pipa eller visselpipa, och betecknar en kort och lätt bössa.
Redan tidigt började krutvapen användas för rekreationsändamål. Skyttefester anordnades på kontinenten redan under slutet på 1400-talet. Dessa bedrevs som tävlingar mot standardmål med stränga säkerhetsföreskrifter. Redan från 1504 har man dokumentation som beskriver skyttet precis som vi har det i dag, med ringad tavla och markörer i skyttevärn. Tidigt förstod man att vara försiktig, men bevis för slarv kan också beläggas då en man 1515 sköt sin kurtisan i hakan och halsen med sitt handeldvapen. Han fick betala henne skadestånd under resten av hennes liv.
Sportskyttet avtog kraftigt efter 30-åriga kriget, 1618-48. Folk förknippade vapen med krig och elände, och det dröjde till 1800-talet innan sportskytte återkom på allvar.
Det dröjde till början på 1500-talet innan krutvapen började användas vid jakt. Tidigare var både pilbåge och armborst vida överlägsna krutvapnen när det gällde precision och säkerhet förutom att de inte skrämde bort allt villebråd.
Tre saker kom att förbättra oddsen för skjutvapnen. Det var hjullåset, räffling samt hagel.
Räfflingen anses ha tillkommit sent 1400 eller tidigt 1500, men troligen inte av rätt orsak. Anledningen till varför en kula får bättre precision med räfflad pipa är att alla ojämnheter samt obalanser i kulan tar ut varandra när kulan roterar. Ett flertal teorier fanns vid tiden. Den mest intressanta kanske var att djävulen ej kunde sitta kvar på kulan om den roterade.
Det fanns också tre sätt att ladda vapnen så att kulan fick bra grepp i räfflingen. Antingen lade man kulan i en tyg eller läderbit som fick fungera som packning, eller så hamrade man ned en något för stor kula i pipan. Det fanns även otaliga konstruktioner för att ladda kulan bakifrån som vi gör i dag. Tyvärr fungerade dessa bakladdade vapen ganska dåligt, då svartkrutet lämnar hälften av sin massa som gas och andra hälften som fast material. Vapnen slaggade helt enkelt igen efter högst 10 skott.
Precis som i dag så skilde sig vapen tänkta för krig från de som var tänkta för jakt eller sportskytte. Det enkla luntlåset användes långt efter att både hjullåset och flintlåset fanns tillgängligt. Anledningen var att luntlåset var en enkel konstruktion och lätt att reparera ute i fält.
Hjullåset blev populärt bland ryttarna eftersom det var lätt att hantera. Det hade en komplicerad mekanik och var därmed dyrt att tillverka. Låsets konstruktion gjorde att delarna belastades och slets fort. Det var besvärligt att reparera och att göra det i fält var knappast aktuellt.
Den första tekniken att avfyra ett krutvapen var oerhört enkel. En glödande lunta sattes till fänghålet som antändes och i sin tur antände huvudladdningen. För att kunna sikta samtidigt som man antände fängkrutet uppfanns Luntlåset, se bild 2, som gjorde att man inte behövde föra luntan manuellt till fängkrutet.
När avtryckaren (4), fördes uppåt mot stocken, fördes den glödande luntan (6), ner mot fängpannan. Mekanismen är en enkel hävstång runt axeln (5), och återgår tack vare fjädern (1).
Bild 2. Luntlås.
Luntsnapplåset var av samma typ som luntlåset, men man hade infört en fjäder som slungade luntan ner i fängpannan. Låset påminner alltså mer om flintlåsets sätt att föra sin hane. Detta gjordes huvudsakligen för sportskyttevapen, som kunde utrustas med en mer komplicerad konstruktion.
Principen för hjullåset är ungefär densamma som för en cigarettändare. Friktionen mellan en räfflad stålskiva och en fyrsten av svavelkis, ger gnistor som antänder krutet i en fängpanna.
Leonardo Da Vinci har en skiss på en konstruktion som skulle kunna vara tänkt att fungera som ett hjullås. Datering av Da Vincis ritning samt andra ritningar tyder på att hjullåset uppfanns tidigt på 1500-talet. Låset blev ersatt av flintlåset, men behölls av de rika eftersom det fungerade utmärkt för jakt och sportskytte. Ofta sattes hjullåset på vapen som dekorerades av de bästa konstnärerna och vapensmederna för att bli gåvor eller samlarobjekt för de rika.
Bild 3. Hjullås.
Detta lås fungerar enligt principen att metall och flinta som slås mot varandra orsakar gnistbildning. Typiskt för snapphanelåset är att hanen har samma typ av avtryckarmekanism som hjullåset, till skillnad från det franska flintlåset. Stålet som flintan slog mot är inte integrerat med lock över fängkrutet. Vissa vapen hade mekanismer som drog undan locket för fängkrutet medans andra konstruktioner krävde att locket fördes åt sidan innan vapnet avfyrandes.
1547 i Florens och Sverige omnämns de första vapnen som använder flinta. Det äldsta bevarande snapphanelåset sitter på en bössa tillverkad 1556 i Arboga.
Detta lås som säga ha tagit alla de bästa egenskaperna från tidigare konstruktioner och samanfört dem I en egen. Flintan kommer t ex från snapplåset. På insidan kan man se den moderna typen av avtryckarkonstruktion.
Det var den enkla och pålitliga konstruktionen som gjorde att det franska flintlåset blev den dominerande konstruktionen, ända fram tills slaglåset blev uppfunnet I början av 1800-talet.
Det äldsta daterade flintlåset finns bevarat I Sanktpetersburg, Ryssland. Det är tillverkat åt Henrik IV av Frankrike, ca 1605 - 1610.
Bild 4. Franskt flintlås.
Alla de tidiga låsen som var fjäderbelastade, krävde stor kraft på avtryckaren för att avlossa skottet. Det var lätt att vapnet plötsligt ändrade riktning i skottögonblicket pga den stora kraft som lades på avtryckaren. Lösning blev att konstruera en extra avtryckare som inte avfyrade skottet, utan belastade den ordinarie avfyringsmekanismen med en kraft. Den ordinarie avtryckaren kund då utlösa avfyrningsmekanismen med ett minimum av kraft. Detta användes på jakt och sportskyttevapen.
Tekniken med snälltryck har använts på de flesta typer av avfyringsmekanismer.
När jag började i SCA för många år sedan, fanns det en uppfattning att SCA inte hade något med krutvapen att göra. Nu har jag frågat runt lite bland folk, och inte funnit någon sådan inställning. Kanske är det bara ett missförstånd pga att kämpalek ej tillåter krutvapen. "But Marshal, it's only rattan bullits!" enligt Known world handbook (Rattan = rotting).
Jag har inte tänkt föreslå införandet av krutvapen i kämpalek, men kan vara ett fint tillbehör till dräkt om man så önskar. Tyvärr har jag sett väldigt få hjullås bland de som säljer gamla replikor på vapen. Fantasia i Stockholm hade för några år sedan en hjullåspistol för ca 800 kr.
För den som är riktigt händig och intresserad kan man tillverka en pistol själv. Det ingår en hel del olika hantverk att göra detta. Snickerier, smide, gjutning samt kanske läderslöjd till hölster.
Nu har ni dock kanske fått grundläggande kunskap om vad tidsenliga krutvapen kan innebära.